Ligger här i sängen igen och är så otroligt irriterad över typ allt jag kan komma att tänka på. Hela mitt dåliga humör började idag efter att vi hade haft coopertest och jag hade sprungit knappt 50 meter kortare(!) än vad jag gjorde förra gången. Och det gamla resultatet var jag inte alls nöjd med. Känner mig så otroligt besviken på mig själv, när jag vet att jag hade kunnat springa åtminstonde ett par hundra meter till. Men när jag väl sprang där på banan kändes allting så otroligt tungt - det blåste mycket, mina hörlurar åkte ut hela tiden, mina ben kändes tunga och jag kunde typ inte andas (som vanligt). Till råga på allt hade jag ingen koll på tiden, eftersom idrottsläraren alltid gjorde ngt annat när jag sprang förbi och jag hade glömt min klocka hemma. Därför fick jag aldrig chansen att spurta på slutet, som jag alltid brukar göra.
För att sammanfatta det hela gick det alltså käpprätt åt skogen, men i vår då man har chansen att göra om ifall man vill ska jag ha ett bättre resultat!

Aja, kan väl beklaga mig lite mer ngn annan gång, för nu ska jag gå och sova.

/elinpelin